Brev från ryttare

Vi får många frågor till Horseinmind vad gäller rädsla. Många ryttare som kanske har ridit länge har varit med om något som gjort de osäkra och rädda i sadeln. Eva Gullberg är en ryttare som blev rädd att hoppa. Hon har fått hjälp från oss bland annat - och kunnit komma vidare. Läs hennes brev och historia här.

Hej!
Jag skrev till er förut angående min hopprädsla och fick en hel del goda tips utöver de jag läst mig till.

Men ändå har det varit svårt att ta sig över förmågan - ända tills i lördags! Det började i torsdags med ett föredrag om mental träning och jag frågade då föredragshållerskan om hon hade några tips om vad man gör för att komma över den sista tröskeln till att övervinna sin rädsla. Rådet jag fick var att gå in i situationen; känna den helt och fullt.

Så det var vad jag gjorde i varje stund som jag "hade hjärnan för mig själv" - pendeltåget, fikarasterna och innan jag skulle somna. Och plötsligt i lördags hade allt fallit på plats, tack vare era råd och hennes som blev den sista pusselbiten. Jag var verkligen superladdad och fast besluten att klara av det. Och ta mig f-n om inte jag skulle tycka att det var roligt också! Efter cavalettibommarna serverade min ridlärare kallduschen att jag skulle få lov att hoppa i galopp - något jag inte gjort på snart tio år, men jag bet ihop, fokuserade och hoppade i galopp!! Jag red hela lektionen. Och även om jag fick ett litet dåligt språng på ett av hindren så gjorde det ingenting, det var bara att fortsätta.

Jag hade verkligen roligt, jag hade kontroll över hästen och mig själv, jag hade perfekt balans och jag kände den gamla "hopp-Eva" titta fram! Jag kan knapp uttrycka hur lättad och överlycklig jag är över min framgång. Jag har tveklöst tagit ett jättesteg framåt mot att fortsätta hopp. Redan nu ser jag fram emot nästa hopplektion!

Så, tack för era råd och för att ni tog er tid att lyssna på mig! Det betydde jättemycket för mig, för den här rädslan har verkligen plågat mig - och då menar jag inte katastrofbilderna med hinderstöd, bommar och kroppsdelar som flyger åt olika håll, utan känslan av att nästan ha dödsånget när jag innerst inne vill hoppa!

Nu ska jag fortsätta med mina visualiseringar och att ta till mig och känna enbart det som är bra och så ska jag köra av bara sjutton!

Stor kram - Eva Gullberg